Himmelskalendern
SAAF:s himmelskalender beskriver ett urval av det som händer på himlen under året. Här får du observationstips till de mest sevärda händelserna under aktuellt kvartal. Längst ner på sidan hittar du mer generell information för olika årstider.
Stjärnhimlen vintern 2025
Vid årets början ser man höststjärnorna med Pegasuskvadraten spetsen på västerhimlen. Där ser vi Venus och Saturnus på väg ner. Under perioden dominerar de praktfulla vinterstjärnbilderna söderhimlen kvällstid. Orion är den centrala stjärnbilden och runt den återfinns alla de fina vinterstjärnbilderna. Orions bälte pekar ut Stora Hunden nedanför och Oxen ovanför. I Oxen hittar vi planeterna Jupiter och Uranus. Ovanför Oxen och delvis sammanhängande med den tronar Kusken. Öster om Orion hittar vi Lilla Hunden och Tvillingarna. I Tvillingarna finns en annan planet, Mars. Bland vinterstjärnbilderna finns en oslagbar uppsättning av ljusa stjärnor. I gruppen finns ingen mindre än stjärnhimlens ljusaste stjärna, Sirius.
I mars börjar kvällarna snabbt ljusna och Orion försvinner i skymningsljuset framåt vårdagjämningen. Man kan samtidigt se vårstjärnbilderna, med Lejonet i spetsen, komma högt upp i sydost med Stora Björnen vakande ovanför.
Planetskivorna januari-mars 2025
Bilderna visar planeternas utseenden vid några utvalda tillfällen när de är som bäst.
Venus och Merkurius vid skymningen
Den bästa chansen att se Merkurius på kvällstid har vi i månadsskiftet februari-mars i år. Samtidigt ser vi bländande Venus fara förbi på sin väg in mot solen från jorden sett, närmare bestämt på väg in mellan jorden och solen. Venus visar sina faser på bästa sätt. Tittar man närmare på Venus 1 mars så får man se en stor skära, till och med synlig i fältkikare. Se Venus i bild 2. Letar man noga skymtar vi Saturnus för sista gången, bleknande i solljuset. Neptunus finns där också men den är dold i ljuset. Alla nämnda planeter är ett minne blott i slutet på nämnda månad.
Venus och Saturnus hälsar på varandra
Saturnus må försvinna från vår horisont i mars, men innan dess, den 19 januari så får vi se en rätt fin konjunktion mellan Saturnus och Venus. Venus bländar med sin magnitud -4,5 medan Saturnus är som en ljus som en stjärna av 1:a magnituden. Planeten Neptunus ligger i närheten men för den behövs ett teleskop.
Mars i opposition i januari
Planeten Mars intar så kallad opposition den 16 januari. Då ligger solen och jorden i linje med Mars, som ligger utanför jordens bana. Mars kan vi då se i söder vid midnatt lokaltid. Oppositionen 2025 är inte fördelaktig. Mars är på väg mot apehelium som inträffar i april, då den är längst från solen. Diametern blir som störst 15 bågsekunder, mot 25 bågsekunder som den maximalt kan vara. Ljusstyrkan ökar till som mest -1,4, dvs den blir ungefär lika ljus som stjärnan Sirius.
Mars nära månen och i norr en ockultation
Om man är en observatör i södra Sverige, exempelvis vid krysset 60o N/15o Ost, kan man se månen, som är på väg mot full, passera mycket nära Mars den 9 februari. Mars stryker nära månens sydrand strax efter kl 20. Observatörer från norr får ursäkta att det inte visas, men det är en ockultation som sker om man befinner sig från ungefär Gävle och norrut. Men det kan även vara intressant att följa en strykande ockultation och då se Mars röra sig precis över och beröra månbergen. Det passar bra då bilden i teleskopet i regel är uppochner.
Mars och Jupiter förgyller vinterhimlen
En månfri gnistande klar kväll på vintern kan visa upp en oslagbar stjärnhimmel med stjärnbilden Orion i spetsen. Vinterstjärnbilderna är extra utsmyckade i år. Det är inte alla år som man har två ljusa planeter där också. Mars bildar en grupp med stjärnorna Castor och Pollux och nära Aldebaran och Plejaderna i Oxen finns Jupiter. Jupiter är mycket ljus även om den inte slår Venus som också är uppe i väster på kvällarna.
Saturnus försvinner bakom månen
Redan de första dagarna i januari, den 4 januari, får vi, om vädret tillåter, se månen ockultera planeten Saturnus. Det kan ses i hela Sverige. Strax efter kl 18:30 kan vi se Saturnus försvinna bakom månens mörka rand och sedan vara borta ca en timme tills den kommer fram på andra sidan. Tiderna avser 60o N/15o Ost.
Månen ockulterar Plejaderna
Det är mycket med månen nu i början på 2025. Nu ligger månbanan så att den passerar framför Plejaderna nästan varje månvarv. Men det är inte alltid passar så att vi kan se det. Natten till den 10 januari sker det men månen är då för ljus. De nästföljande månvarven missar vi det men den 1 april (inget aprilskämt) kan vi se det mitt i natten. Inte bara det att månen ockulterar de flesta stjärnorna i hopen. Månen är dessutom bara en tunn skära. Månen får nämligen inte vara för ljus om vi ska kunna se stjärnorna i hopen. Tiderna avser 60o N/15o Ost.
Början på en månförmörkelse
På morgonen den 14 mars är det fullmåne och det sker i jordens skugga. Förmörkelsen blir total men tyvärr inte så att vi kan se det. Månen hinner gå ner innan dess. Månen inträder jordens halvskugga framåt morgonen vid 5-tiden men det märks inte mycket då. Strax efter klockan 6, när solen ska gå upp, hinner vi nätt och jämnt se att det mörknar i ostkanten av månskivan, dvs jordens kärnskugga. Därefter går månen tyvärr ner. Bättre lycka nästa gång i höst.
En partiell solförmörkelse i mars
Ett halvt månvarv efter månförmörkelsen den 14 mars är det månens tur att förmörka oss den 29 mars. Med andra ord en solförmörkelse. Solförmörkelsen sker mitt på dagen och blir partiell. Maximal är den ca 12.30 och månen kommer då att täcka 30-48 % av solens diameter beroende på var man är i landet. Vid 60o N/15o Ost täcker den 37 %.
Stjärnhimlen generellt under året
Nedan hittar du mer generell information om stjärnhimlens variation för varje kvartal. Se stjärnkarta och läs mer under varje kvartal.
Redaktör
Redaktör och illustratör för himmelskalendern är Anders Wettergren.
